Nilsens start i livet. Det kan även hända dom minsta.

Nils Pettersson
 Föddes 00.33 efter en okomplicerad förlossning. Man säger väl så även fast smärtan är det värsta man kan/har varit med om i hela sitt liv. Snacka om att man lämnar ut sig. Nålar hit å nålar dit, fula rockar som blottar det mesta, särar på benen för vem som helst. Och endå är det så underbart!
Eller..?
Man hade ju sett fram emot just den stunden efter födseln där det ska ammas, vägas, mätas och det efterlängtade fikat efteråt som alla säger är så gott.
När Nils föddes måste han ha legat lite vridet, för det första så ploppa hela han ut på engång. (inte där med huvet först och kroppen sen) , sen var huvet jätte snett, såg ut som dom dragit han med sugklocka snett åt vänster (tror jag det var). Så ja, det sa väl "rissch" där nere typ. Som många andra blev jag tvungen att sy. Barnmorskeeleven fick uppdrag att sy. Vad jag tyckte å tänkte om det sket jag i just då å hade väl inte tänkt så mycket på det innan. Men det resulterade iaf i att hon trodde att hon sytt, hm, vi kan säga "lite tokigt" (rumpdetaljer) för att hålla det på en "fräch" nivå.
Dom kallade på en annan läkare (manlig) som fick kolla om det behövdes sys på operation. Han kom in och frågade om han fick kolla samtidigt som han böjde sig fram mellan benen. Ja, gjort är gjort tänkte jag. Vad jag exakt sa minns jag inte. Han tyckte iaf att dom kunde ju titta på det på op. Sen försvann han och jag fick prova amma lite innan dom rullade iväg mig i sängen. Erik stannade med Nils på förlossningsavdelningen.
Åkte massa hissar och rullades iväg igenom källare och en massa rum. Möttes av en skäggig narkosläkare som tog emot mig innan op-rummet. Barnmorskan förklarade att epiduralen hade hjälpt bra och det säkert inte behövdes någon narkos. När hon gick så frågade den skäggiga mannen om det inte vore skönare att sova lite. Jo det tyckte ju jag med, man var ju som uttömd, både på energi och barn. ;)
Väl där inne spände dom upp ena armen och sa först att jag skulle få nåt typ av lugnande sedan själva narkosen. Han sa att man kunde bli lite yr av den första så jag blunda bara och sen så kom jag inte ihåg någe mer.. 
 
När jag vaknade sen så var det halvmörkt, tyst, varmt och bara skönt egentligen. Täppt i näsan var jag men fick näsdroppar så jag kunde andas. Minnet därifrån var mest bara att det va skönt.
Fick ligga där å vakna till lite, efter en stund kom en barnmorska å hämta mig. 
Innan vi rullade iväg så sa hon: "Jag måste först berätta att det har hänt en grej, er son fick ett andingsuppehåll och ligger nu på neonatala tillsammans med Erik". Jag minns bara att jag tänkte "ja, men det är nog lugnt det ordnar sig". Jag minns att jag inte vart orolig alls. Förmodlig hög på diverse sömn och smärtstillande medel. 
Sen rullade hon upp mig till ett rum på BB. Jag minns inte exakt om Erik kom ner och sa hej till mig. Men jag tror att han var kvar där uppe hos Nils (han hade inte fått sitt namn ännu då). Efter stund rullade dom upp mig till Nils och Erik i sängen. 
När jag kom in i rummet och såg honom så brast det. Tårarna sprutade. Han låg där med armar och ben i i vädret och hade slangar och bandage överallt. Men det enda jag tänkte var att gud så fin han är. Vår son.
 
Erik förklarade vad som hade hänt. Han fick hålla i sin nyfödda son.
När det var dags att väga och mäta (ca en timme efter att han var född) så började han krampa i höger arm, blev alldeles blå och slutade andas. Barnmorskan hos honom hade slängt upp Nils och mer eller mindre dängt honom (slog honom under fötterna bla), tills han kom igång igen. Därefter gick allting väldigt fort och helt plötsligt stod det flera sköterskor och läkare runt honom och han kördes i kuvös upp till neonatal. Där kopplades han upp, sond, hjärtslag och syressättning. Nån slang direkt ner i naveln (han hade även en som gick in i foten som var samma sak bara de att dom vart tvungen å göra om så dom satte en där) den var för blodprov. Och så hade han massor med sladdar inkopplade i huvet för att kolla hjärnaktiviteten. På hans "tv" så stog det Gosse Petterson. Det var sött!
 
Jag skjutsades upp i min säng och nådde att klappa lite på honom och gud så varm och mjuk han var. Han låg i en ny öppen kuvös med infravärme så han hade hade det gott där. Fick vara där en stund och titta på honom, sedan rullades jag ner till BB igen. Erik följde med ner och där fick vi vila en stund och jag skulle prova gå på toa. Men höll typ på att svimma när jag stod upp så jag fick hänga på Erik och en bm. Fick en sån där gåstol att gå med sen. Fick ta blodprov för att se om jag skulle behöva lite extra blod eftersom jag var så svimfärdig. 
Efter detta kom en barnmorska och fråga om vi fått något fika ännu? Nej sa vi och gud så hungriga vi blev när vi satt och väntade på fikat. 
Tror klockan var runt halv sex på morgonen när vi fick vårat fika. Och det var sant, det var den godaste ost och skinkmackan jag någonsin ätit!
Vi satt där och fikade Erik och jag medans Nils låg en våning ovanför oss. Just den situationen kändes helt absurd.
Efter det provade vi att sova lite. Direkt efter frukost begav vi oss upp till Nils. 
Vad som exakt händer nu varje dag är lite diffust efter lite mer än 1,5 år. 
Vi kommer att sitta den mesta tiden upp hos Nils och när vi ville sova så gick vi ner till BB. Men det kändes så fel att vara på BB utan barn. Men dag 2 el 3 så fick vi iaf ett eget rum på neonatalavdelningen uppe hos Nils och jag skrevs ut från BB. Dock fick vi inte ta in han på rummet riktigt ännu men vi slapp hissen iaf.
Det togs en hel drös med blodprover. Kommer inte ihåg alla exakt. Sladdarna i huvet kollade hjärnaktiviteten, den kunde se ev kramper som vi inte kunde se med blotta ögat, den var direkt kopplad till Umeå. UL på hjärta togs. 
När hjärnaktiviteten fått "OK" från Umeå så kopplades dessa bort och vi fick äntligen hålla vår son. Dock forfarande med sladdar men vad spelade det för roll?
Allting såg ut som det skulle och jag kände mig faktiskt oerhört lugn genom det hela. Det sista som togs var skiktröntgen. Minns att vi packa ihop alla sladdar och han kopplades upp till bärbara "tv"-apparater. Sladdarna i huvet hade iaf tagits bort så dom slapp vi bråka med. Sen sprang läkare, sköterska och Erik iväg med mig på släp. Man går ju inte särskilt fort eftar ha tryckt ut en unge mellan bena ;)
Väl där fick han "hörselkåpor" och så la dom han på britsn. Han sov sig igenom det hela. Älskade unge!
Sedan var det väntande på svaren på röntgenbilderna. Vi höll honom och jag provade komma igång med amningen.
Sedan kom provsvaren. På röntgen kunde man se anledningen till kramperna.
 
Nils hade fått en stroke! Ja, ni läste rätt, en STROKE. Sånt händer ju inte småbarn.
 
Den låg/ligger centralt, liiite mer åt vänster (som förklarar kramperna i höger sida). Det positiva med att få stroke när man är spädbarn är att hjärnan är så pass outvecklad och det är mest gröt (läkarens ord) där uppe så de andra cellerna tar över de dödas jobb.
Det var första gången jag kände mig riktigt orolig. Tårarna rann. 
Men vi lugnades av att han tillsynes så här långt är ett fullt friskt barn i övrigt. Det som inte gick att svara på i det läget är om stroken påverkar hans rörlighet, tal, utseende, syn, hörsel osv. Eftersom stroken låg så pass centralt så borde den i första hand påverkat motoriken. 
 
Men vi har gått en riskbarnsuppföljning och alla har varit så glada och nöjda med hur Nils utvecklats.Det var några små detaljer som syntes efter stroken. Bla så hade han knuten näve vid olika tillfällen, men det växte bort.
Nils är idag en fullt frisk pojke!
 
Om man ska se det positiva i det här var att vi fick sova ut hyffsat ordentligt eftersom han fick mat genom sonden. Dom kom och väckte mig när det va dags att prova amma. Alla sköterskor och läkare var jättebra genom hela veckan och både jag och Erik har känt oss lugna och trygga!
 
 
 

hm..

Har nog ingen lust trots allt.. Får se om jag kanske gör nån ny nångång...

Nämen hej!

Har nu börjat jobba, så kankse ska slänga in lite liv i den här bloggen?
Hade ju hela 1! besökare igår :D
Första veckan på jobbet innehåller vims i hjärnan och vab! Hejja!

Puss på er så länge då!

Emeli Sandé

I can't buy your love, don't even wanna try
Sometimes the truth won't make you happy
So I'm not gonna lie
But don't ever question that my heart beats only for you
It beats only for you

I know I'm far from perfect
Nothing like your entourage
I can't grant you any wishes
I won't promise you the stars
But don't ever question that my heart beats only for you
It beats only for you

Cause when you give it up
When no mater what you do it's never good enough
When you never thought that it could ever get this tough
That's when you feel my kind of love

And when you're crying out
When you fall and then can't pick
You're heavy on the ground
When the friends you thought you had
Haven't stuck around
That's when you feel my kind of love

You won't see me at the parties
I guess I'm just no fun
I won't be turning up the radio
Singing baby you're the one
But don't ever question that my heart beats only for you
It beats only for you

I know sometimes I get angry and I'd say what I don't mean
I know I keep my heart protected far away from my sleeve
But don't ever question that my heart beats only for you
It beats only for you

Cause when you give it up
When no mater what you do it's never good enough
When you never thought that it could ever get this tough
That's when you feel my kind of love

And when you're crying out
When you fall and then can't pick
You're heavy on the ground
When the friends you thought you had
Haven't stuck around
That's when you feel my kind of love

Cause when you give it up
When no mater what you do it's never good enough
When you never thought that it could ever get this tough
That's when you feel my kind of love

And when you're crying out
When you fall and then can't pick
You're heavy on the ground
When the friends you thought you had
Haven't stuck around
That's when you feel my kind of love

Frajdäj

Alla gör vi misstag i livet, en del större och en del mindre..
Allting är så jävla tufft just nu.. Men att ha en relation problemfri livet ut känns som omöjligt.. Man måste gå igenom svackor i livet känns det som..

Molle åker imorrn till ö-vik på prov. E han snäll så köper dom honom. Hoppas verkligen att han sköter sig! Jag är lite nervös över vad/om han gör nå dumheter.. Men han är ju trots allt bara 2 år också... Mitt lilla hjärta.
Kommer bli konstigt att vara ponnylös.. Jag gillar mina småhästar! Nåväl..

En dagens Nils får ni! :)


Life is hard!

Life is hard!
Men jag har iaf en glad Nils! <3


Storkille

Vi var ju på vägning, mätning å vaccinering idag. Jag gissade på 10 kg. Han var 70 lång å vägde 9960g!! Min stora gokille!


Förtydligande

Det va i transporten påväg in som han dampa.. ;)

Höst

Nu när sommaren är officiellt över (har man vinterjackan i stallet så är den över) så ska man väl sammanfatta den. Den här sommaren är nog den värsta i mitt liv. Då tänker jag inte på vädret utan mer känslomässigt. Har nog aldrig känt mig så här splittrad, vet varken bu eller bä. Den har innefattat glädje, sorg, svek, lycka, tårar, skratt and so on...

Idag iaf så har vi vart in på kliniken med Molle för att dra vargtänderna. Det gick bra. Dock ville han bestämma själv hur han skulle stå, så efter typ 1 km så hörde vi bam, bam, duns. Stanna och han stog åt fel håll.. På fel sida... Han kan han.. Han fick stå så även hem, lös baklänges alltså ;)

Imorgon ska jag på föräldragrupp och vaccination med Nils. Typ en månad sent med sprutan, men det är väl så det är med sommar och semestrar.. Ska bli spännande å se vad han väger iaf. Jag skulle tippa på närmare 10 kg. Får se om man ligger helt fel.. ;)


På topp! Eller...?

Det händer mycket just nu! Det stora som vi hade på gång var en stor underbar gård!! Det är hur mycket som helst att göra. Men vi ska fixa kök, toa/badrum å sovrum så kan man ju flytta in. Sen ta rum för rum..
Sen är det mera saker som snurrar i huvet nu som är skitjobbigt.
Bl.a. Så försöker jag acceptera tanken att jag måste ta bort tösen. Det är fruktansvärt jobbigt.. Men Jag har ingen möjlighet i världen att ha henne kvar som det är just nu..
 

Hej!

21 Juni idag. Igår blev Nils 4 månader och för att fira det så fick han lite morotspuré. Tog lite lite på fingret och han smaskade i sig det direkt och skrattade. Sötunge :)
Ikväll ska vi till Anders en sväng för midda å lite brännboll, tro jag iaf ;)
Imorrn ska jag å katarina in till stan för att handla mat till tårtorna efter dopet.

STOORA grejer på gång :)

Ja nu kommer det hända stora grejer i mitt (vårat) liv. Vad det är får ni veta när det är "klart".
Nästa helg e det dop också ska bli kul.
Ehm aa, tack för mig ;)

He's back!

mms_img22647 (MMS)

He's back!


Full rulle

Det är mycket nu känns det som, jag är inte riktigt van det.
För det första så har nu tösen fått fång å de kräver ju en hel del arbete och omtanke. Det ska kylas spånas, medicineras å pysslas. Hon går nu på hårdbantning ett tag. Å en mini hage har hon fått. Ska spåna upp i vindskyddsdelen som hon fått, den är ju lika stor som boxen så då kan hon ju endå va ute med karelin tycker jag. Så slipper vi "slösa" hö på honom :)
Och så är det dop, brev ska skrivas och skickas. Visserligen gjort klart det idag. Men det ska inhandlas en massa grejer till fikat efteråt å så.
Å så har man ju Nils såklart, han tar ju den mesta av tiden så dagsplaneringkrävs.
Å så ska ju jennys häst ha föl vilken dag som helst så man är ju lite nyfiken på det också! Hehe
Busmolle kommer ju hem snart också!

Min lilla tös ha fått fång :-(

mms_img48155 (MMS)

Min lilla tös ha fått fång :-(


Om

Min profilbild

RSS 2.0