Vad är det med mig?
Jag känner inte igen mig själv..
Jag känner mig allmänt nere och hela dagarna är en plåga.
Jag har så mkt känslor som jag inte vet vart jag ska göra av dom.
Varför är det så lätt att dölja känslor när man har folk kring sig, men så fort man blir ensam så sprutar tårarna. Varför? Borde det inte vara tvärtom..
Varför har jag så förbaskat svårt att visa mina känslor, istället så låser jag in mig själv i någon slags bubbla och vägrar komma ut.
Eller hur mamma..?!
Erik vart är du nu när jag behöver dig!? Du är alldeles för långt borta från mig nu..


Välkommen höstdeprission.