Molle gör som sin far, ger matte hjärtklappningar.

Jag mockade och gjorde klart i stallet, tog in Tindra och Karelin och borstade av dom.
Sen skulle jag ta in Molle. Han var för det första dyngblöt. Visst det hade regnat med dom andra 3 var i princip torra..  När jag går in med han så är han så jäkla loj, jag stannar och han bara står, annars brukar han bitas och stå still det finns ju bara i drömmarna i princip. När jag går in med honom så försöker jag ge honom en liten morotsbit, han tar den i läppen sen släppte han den. Släppte honom i boxen det han gör direkt utan att kolla maten så slänger han sig ner. Han rullar inte utan ser ut att jämra sig lite.
Jag drar puttar och viftar, men han ställer sig inte upp. Minns när Namnlöse va som dåligast, kunde klappa honom över ögonen utan reaktion. Molle reste sig till slut och jag tog med honom ut för att ta in Tösen. Men hon bara går iväg så hon får vara kvar ute. Går med molle en bit upp över skogen. Han går så sakta och lojt bakom mig utan att göra någon fena extra.. Det skär sig i hjärtat att veta att han har ont. På vägen tillbaka sågår han lika sakta och fogt, men han försöer naffsa lite i handen, men inget mer.. Hoppades att det började släppa. släppte in honom i boxen och tog in Tösen. När jag kommer in med henne så ser jag att han faktiskt äter det lilla kraftfoder han hade fått! Puh! skönt! Men ser dock att han skakar som fan. Nästan så man hörde tändrerna hacka..
Slängde på honom en orange sjukhusfilt och gnugga och gnugga klappa, tempade honom, ingen feber.
Tog på mig pannlampan och tänkte ut och gå med honom igen kanske för att få upp lite värme i kroppen. Han var ju trots allt väldigt blöt när jag tog in honom. När vi gick så var han sitt riktiga jag, d.v.s förjävlig.
Sprang lite med honom och nu var det fart på han. 
Kom tillbaka, borsta igenom pälsen och gnuggade honom med filten. Skakade fortfarande men åt. släppte honom till Tösen och gick och hämtade hö. Då stog han och drack lite mjölk. tog på han Tösens regne täcke för att värma lite extra. Släppte honom till sin box. Borsta igenom Tösen lite under tiden och till slut så slutade han att skaka. Skönt. Stannade kvar ett tag och såg till att han inte skulle lägga sig ner. 
Men han stog och åt och nafsade i höet så det kändes bra när jag åkte därifrån. Anders var och tittade till honom när han kom hem och då stog han fortfarande och åt å såg glad ut!
Skönt! Förhoppningsvis bara en liten fis eller nåt som satt fast lite.

Förmodligen så har han haft kolikkänningar på em/kvällen innan jag kom. Han har legat och rullat sig i det blöta, därav den dyngsura pälsen.

Lillskiten får inte skrämma matte så!